Planprocessen och PBL, dessa strykgossar som ständigt får klä skott för allt som går fel. I vissa fall handlar det om berättigad kritik av ett regelsystem som gett upphov till en allt för oflexibel tillämpning med krångel, galopperande kostnader och ändlösa överklaganden som följd. Men betydligt oftare borde kritiken i stället handla om bristen på kunskap, förmåga och stöd av dem som är satta att tillämpa regelverket med siktet inställt på snabba och goda resultat.
”PBL är inte orsaken till segdragna planprocesser”
Planprocessen och PBL, dessa strykgossar som ständigt får klä skott för allt som går fel. I vissa fall handlar det om berättigad kritik av ett regelsystem som gett upphov till en allt för oflexibel tillämpning med krångel, galopperande kostnader och ändlösa överklaganden som följd. Men betydligt oftare borde kritiken i stället handla om bristen på kunskap, förmåga och stöd av dem som är satta att tillämpa regelverket med siktet inställt på snabba och goda resultat.
I senaste avsnittet av Svensk Byggtjänsts podcast snåret diskuterar vi planprocessen och PBL. Panelen består av Leif Nysmed, riksdagsledamot (S), Martin Willén, biträdande stadsbyggnadschef i Örebro och Peter Lindroos, planarkitekt på Urban Minds. För dig som känner dig lite vilsen när ämnet kommer på tal så vågar jag påstå att en genomlyssning är väl investerad tid.
Min erfarenhet är att det på många håll finns en väldigt rigid uppfattning om vad som är ett korrekt sätt att tolka PBL och utforma sin planprocess. Det är olyckligt för faktum är att det finns rejäl flexibilitet i hur man kan tillämpa lag och riktlinjer. Vilket i sin tur får väldigt stor påverkan på hur planprocessen kommer att se ut, och inte minst vilka resultat den ger både när det gäller genomförandetid och levererad kvalitet.
I vanlig ordning har jag några käpphästar att leverera även i den här frågan.
Vi pratar väldigt mycket om förseningar, krångel och kostnader till följd av PBL och brister i planprocessen. Men vi pratar förhållandevis lite om vilka konsekvenser en allt för rigid tillämpning av PBL får för kvaliteten på det som byggs. Om vi ska åstadkomma bästa tänkbara användning av respektive markplätt så måste PBL tillämpas för att uppnå just det, inte för att skapa ännu ett mallprojekt. Det kräver lika stor flexibilitet i tillämpningen som skillnaden är mellan olika platser och projekt.
Vi pratar alldeles för lite om vad som händer innan vi kommit in i planprocessen. Många kommuner saknar fortfarande markanvisningspolicys och det finns mycket övrigt att önska när det gäller hur man hanterar markanvisningar, förslag och planköer. Så gott som utan undantag råder här en akut brist på transparens, vilket gör det i princip omöjligt för utomstående att se hur ansvarsfördelning, processer och prioriteringar ser ut. Det låter måhända dramatiskt, men bristen på insyn är ett potentiellt demokratiproblem som jäser i jämn takt med att markpriser och bostadsbrist skjuter i höjden.
En lyckad tillämpning av lag och planprocess kräver eldsjälar. Dessa kunniga, samarbetsorienterade och modiga personer finns och på sina håll lyckas de göra ett fantastiskt jobb. Men lyckade resultat kräver att man får rätt uppskattning och uppbackning från förvaltning och politik för det arbetssätt man väljer att tillämpa i syfte att leverera bästa tänkbara resultat. Saknas det är det få som orka hålla fokus på det stora övergripande målet snarare än paragrafrytteriets alla små bollar.
Vi måste bli bättre på att se och värdera dessa nyckelpersoner i arbetet att bygga framtidens livsmiljöer. Det skulle locka fler till yrket, de skulle komma bättre till sin rätt och dessutom behålla sina jobb längre. Lyckas vi inte med det så tror jag inte att alla regeländringar i världen kommer att göra saker nämnvärt bättre.•